Prickar prickar prickar
Den här bilden tog mig 3 dagar att göra.
Det är en kvinna bakom persienner solen lyser genom
Pennstorlek: 0,05
Det svåraste med att rita skuggor med prickar är att man måste tänka
så mycket på hur nära dom ligger varandra.
En prick som missar kan resultera i att det ser klumpigt ut,
som en skugga som inte ska vara där.
Så man kan liksom aldrig slappna av.
man halvvägs igenom sitter och fullkomligt gråter över hur jobbigt det är
och att handen gör ont.
Men ju mer tid man lägger ner på det desto mer måste man slutföra det.
Reklam i ett nötskal
Vi ska spela in två filmer, båda är oskyldigt romantiska - och innehåller en kyss.
Vi söker både efter dig som har acne, och personer utan till denna reklamfilm."
Jag uuundrar vilket par som ska vara pussas och se lyckliga ut på slutet.
Lattjar med musik
Jag sitter och leker lite med ett musikprogram som heter Mixcraft ibland
Det är rätt häftigt, man kan spela vilket instrument i hela världen med sitt tangentbord eller midi-piano.
Sitar, marimba, elgitarr, konstiga techno-wopp-ljud, bas, you name it.
Av någon anledning så slutar det dock alltid med att jag sitter med orgel eller ljudet som Van Halen hade på sin synth i "Jump" knackigt spelandes densamme. Jag har svårt att tänka mig något bättre tidsfördriv.
Faktum är att om man någonsin försökt ta ut Jump på piano så är man autamitiskt en cool snubbe i min bok.
Internet
Att surfa på internet kan göra den mest positivt inställda människa till en råbarkad cyniker.
Speciellt om man engagerar sig i internetforum samt bloggkommentarer
Mitt motmedel är: Sök på bilder av djur som gör mänskliga saker.
Ibland önskar jag att internet bara bestod av det.
Nej men dumma undulat, du kan väl inte spela fyra i rad med bara gula marker och själv fattar du väl
God morgon
Det låg godis i ett hörn i hissen idag.
Jag tror jag spenderat för mycket tid med att se engelska deckar-filmer.
Min första tanke:
"The old godis-i-hisshörnet, the oldest trick in the book. The assasins are getting sloppy."
---
Idag hände något pinsamt
Jag hade precis julhandlat.
Min ekonomi i Stockholm är inte speciellt flådig måste jag säga. Efter hyra och SL-kort har jag i runda slängar tillräckligt med pengar för mat och kanske ibland tillräckligt för att skämma bort mig själv med något runt 2-300 kr.
Det är jobbigt. Inte för att jag hittills levt med så mycket pengar jag kunnat spola ner pengar i toaletten på saker jag inte behöver, men att behöva spara pengar för att ha råd med en bok man vill ha för att ändå ha råd med rätt okej mat känns minst sagt inte så skoj. Men jag är rätt van ändå. Jag klagar inte så mycket.
På senare år har jag kommit fram mer och mer till att jag verkligen vill hjälpa världens människor i så stor utsträckning jag kan. Och med en studentekonomi är det svårt redan från början. Jag ska inte gå in i detalj på hur jag tycker man borde leva eftersom jag märkt att jag mer och mer går igång och till slut predikar nästintill marxistiska värderingar.
Min poäng är väl att vi människor ska hjälpa varandra, och att vi inte gör det tillräckligt mycket.
Det är faktiskt enligt mig pinsamt att man kan dra in så mycket pengar som de flesta gör och ändå skänka 200 kr/året till behövande människor och ändå tycka man är duktig. Om man ens hjälper till med så mycket. Jag har blandade känslor där. Jag vill inte känna jag ger bort "mina" pengar till folk som behöver dem bättre för att ha det som en fjäder i hatten, men samtidigt så vill jag gärna yrka på detta. För till och med vi vanliga människor sitter på så ofantligt mycket mer pengar som kan hjälpa andra än vad vi tror.
Idag hade jag hur som helst julhandlat.
Jag hade väl blåst kanske 500 hopsparade kronor på julklappar till min familj och själv köpt en bok för 150 kr. För mig är det just nu mycket då jag jobbar 9 timmar om dagen med min praktik och samtidigt måste äta enligt detta.
Med andra ord så var denna bok var precis vad min budget klarade av. På vägen hem skulle jag kolla ett kontoutdrag för att bli lite mer deppig. Det var väl där min historia ska början.
Cirka två meter bredvid bankomaten satt en person under ett täcke med en pappersmugg från McDonalds framför sig. Ibland lade någon ner några kronor i den varpå han sa "thank you".
Det som triggade det jag sedan gjorde var att jag såg en aningen överviktig tant gå förbi honom rökandes på en cigarett. De fick ögonkontakt och han förde upp sin ena hand till munnen och rökte lite på en figurativ cigarett som inte fanns och såg bedjandes ut. Tanten sa att hon inte hade några fler och gick vidare vilket gjorde mig lite ledsen.
En cigarett är nog värd mycket då man måste tigga i 3 timmar för att få råd med ett paket, och då får man ingen mat istället. Jag vet inte om hon inte orkade stanna bara eller verkligen inte hade cigaretter men jag gillade inte sättet som hon sa att hon inte hade några ...hon saktade inte ens ner farten då hon passerade honom.
I vilket fall fick detta mig att gå och lämna tillbaka min bok för pengarna jag köpte den för varpå jag sedan för pengarna jag fick istället kunde ge honom lite mat och ett paket cigg samt tändstickor. Han såg (för tillfället) glad ut, sa "thank you" två gånger och det kändes bra. Det gjorde mig glad. Jag hade gärna hjälpt honom mer om jag kunnat om jag själv inte hade det kämpigt ekonomiskt. Vilket ju så klart får mig att känna skuldkänslor, för jag är ju inte *så* fattig i jämförelse.
Det pinsamma hände dock efter det här då jag gick vidare till tunnelbanan. En tjej som sett mig ge honom sakerna vände sig mot mig och sa "det var fint gjort" och log.
Jag visste inte vad jag skulle svara. Jag mumlade något och tittade ner i marken som hon tolkade att jag inte hört henne varpå hon upprepade att hon tyckte det var fint gjort av mig. Jag harklade mig, gjorde ett korkat leende och sa "euhm... god jul".
Sedan låtsades jag behöva gå mot ett annat håll och log mot henne. För jag blev fruktansvärt generad, och jag är nog inte så van vid det. Jag vet mycket väl vad jag ville säga henne dock trots att jag fumlade bort tillfället en aning i klassiskt l'esprit de escalier-manér .
Tack för din uppmuntran på det jag tror på.
Projekt om man har tråkigt
Sommarens projekt kirrat!
Barn och utseendefixering
Jag satt och läste lite om barn som är med på såna där beauty-pageants idag, vilket är ett intressant och skrämmande fenomen.
Det är väl allmänt förstått att de enda som verkligen vill att barnen ska upp på scenen är föräldrarna själva - i alla fall till en början. Som förälder har man enorm makt över sitt barn. Man kan inte tvinga barn till att gå upp på scenen iklädd en baddräkt designad för 20-åringar men man kan uppmuntra dem till det. Barn vill väldigt gärna göra sina föräldrar glada och att de ska vara stolta över dem.
Jag tycker mer det ser ut som att Brooke inte har någon riktig aning om vad som pågår. Däremot så är jag rätt säker att då hon kommer till sin mamma på slutet och får en sån där riktig stolt-förälder-kram att hon lär sig förknippa situationen med kärlek från sin förälder.
Det där är från en rätt enkel tävling men efter ett tag kommer Brooke antagligen få mer krav på sig för att det trots allt är en tävling och tävlingar är till för att vinnas. Det är så smink, attityd och förmågan att på en sekund mana fram ett leende kommer in i bilden. Något Brooke måste lära sig snabbt så hon har en chans att hänga med.
I korthet: Jag tror inte Brooke hade hamnat på scenen om inte hennes mamma ville hon skulle ha hamnat där.
Någonstans längst vägen då vi bytte ut våra barns helkroppspyjamasar till märkeskläder på skoj så blev det liksom på allvar efter ett tag. Till slut kom stringtrosor för sjuåringar vare sig vi ville eller inte. Barnen ville vara som sina föräldrar och föräldrarna ville vara som Beyonce. Någon kändis klädde upp sitt barn i jättehäftiga märkeskläder och en ny marknad uppstod. Barnmodet.
Idag tampas en del föräldrar vilket märke de ska köpa på handväskan deras barn ska ha. Vilket märke som bäst beskriver barnets person bäst. Allt idag med kläder handlar om image, så varför ska barn komma undan? Det är faktiskt en rätt stor mängd människor som inte är konsumenter alls, så det är klart klädesförsäljarna väljer att påverka dem med.
Varför sälja en tröja för 50 kronor då man kan slänga på ett Cheap Monday-märke och sälja den för 800 istället? Företagen tjänar mer pengar, barnen får precis som sina äldre även de en utpräglad personlig stil, ett märke. Johan är ju helt klart en rastafari-bebis. Det märkte vi redan på BB.
Det man kommer fram till då man blir äldre är dock hur bra man hade det som barn då man bara sket i allt. Man dissade inte någon för att deras galonisar inte var från D&G. Man var egentligen ett stort neutrum som bara gick runt och betraktade världen och förundrades. Det var på den tiden man lärde sig grunderna till hur världen funkade.
- Lera smakar illa (men är roligt att leka med)
- Skalbaggar kan bitas men man kan använda pinnar för att inte behöva peta på dem med fingret
- På morgonen är det av någon anledning nästan alltid lite blött ute och det luktar annorlunda
- Mamma blir sur då jag äter äppelkart
- Boxar jag till Andreas blir han sur och boxar tillbaks men Klas börjar bara grina
- Att gå barfota längst vägen för jätteont i fötterna om det är soligt ute
- Morfar kan få en sån där gitarr att låta jättefint men då jag gör likadant låter det som skit trots att jag slår så hårt jag kan.
Saker jag inte lärde mig då jag var liten var att "flörta med publiken" för större applåder och att le konstant under hela framträdandet trots att jag vore jättenervös.
Då jag ser barn som är med i beauty-pageants känner jag direkt "förlorad barndom", vilket gör mig ledsen.
Jag tror inte man kan förbjuda det heller då det är en rätt bisarr sak att förbjuda. Mode-som-inte-är-okej-för-barn. Och att införa en lagstiftning är egentligen bara ett försök att täppa till hålet som uppstått i båten snarare än att förebygga att det uppstått.
Jag tror istället problemet ligger i att alla vill vara just 20-somethings och att det är synd. Det är nog faktiskt upp till oss själva på den biten. Det finns inget sätt att vara då man är i en viss ålder för att det ska vara "rätt" - var dig själv och inte någon annan så kommer du åtminstone visa att en del i din ålder kan vara så som du är.
Värnplikt
Jag skulle vilja påpeka att jag och alla män som gjort värnplikt -något som ej ansågs frivilligt då vi gjorde det- enligt lag måste lägga mitt liv för Sverige och dess innevånare.
När ska vi avskaffa det?
Jag tror inte jag vill dö för ett land, för länder styrs av rika människor och krig drivs alltid i slutändan av vinstintressen. Jag vill inte dö för det. Är inte det rätt lustigt ändå?
Jag minns då jag läste militärinstruktionsboken SoldF i värnplikten. Alla bilder som porträtterade hur man skulle göra under krig utfördes av gröna gubbar mot röda gubbar. Dom röda gubbarna var dom onda, och dom gröna dom som var goda (dom vi skulle vara). Ansiktsuttrycken var alltid nollställda på militärerna från bägge lägren. Även om de blev skjutna med en bazooka och var sekunder från döden så var de rödas ansiktsuttryck ändå neutralt.
Jag gillade inte konceptet. För om boken varit tvärt och sagt vi skulle göra som de röda så hade ju vi varit dom dumma, och elaka. Och jag trodde inte den andra sidan hade just den boken, med "hur man spränger ett dagis med alla barnen i". Jag trodde de hade precis samma bok fast man ändrat vårt namn som stod i vår bok till deras istället, och det tror jag fortfarande.
Jag har suttit och sett en tjej som känt sig förtryckt och kränkt över att de sålt porrtidningar i en närliggande affär så mycket hon kastat öl över personen hon pratat med. Men jag har aldrig hört någon bli så arg över det faktum att alla män i Sverige från tjugotvå år och upp som gjort värnplikten måste dö för resterande ifall krig uppstod. Är inte det rätt jobbigt också?
Brinner man för rättvisa så mycket som hon gjorde så borde man väl rimligtvis även bli upprörd då man ser reklam för militären på tv..?
Men vi funkar ju inte riktigt så, vi upprörs väl bara av det som berör oss.
I bästa fall något som berör en släkting till oss.
Om kriget kom imorgon, skulle du som läser det här dra på dig hjälmen och springa ut till skyttegravarna med livet som insats? Det är läskigt, och då har jag ändå inte varit i ett riktigt krig. Vi människor är duktiga på att slita sönder varandras kroppar för att ta varandra ur stridbart skick.
Det vill inte jag, men jag måste. För sådan är lagen. Om jag bryter mot lagen hamnar jag i fängelse. Fly landet är ett alternativ, men vad är värst, att vara landsförrädare i fängelse eller att leva i landsflykt?
Jag vill heller inte bli en mördare. Men jag måste. Krig går ju ut på att döda dom andra bättre än man själv dödas.
Det har alltid förbluffat mig att detta aldrig diskuteras. Sverige kommer aldrig att klara sig i ett riktigt krig i vilket fall, speciellt inte framtidens krig. Men skulle det inte vara en fin gest ändå? "Ni behöver inte dö enbart för att ni är män och vuxna".
Jag läser kommentatorsfälter på Wikipedia
Att läsa kommentatorsfältet på wikipedia är både intressant, roligt och ibland deprimerande.
Det är väldigt "mänskligheten i ett nötskal" kan man säga.
Överanalyser blandas ihop med personlig bias i en härlig gryta som antagligen aldrig kommer lösas.
Här är lite saker som behandlas i diskussionen om bröstvårtor.
NerdySciencedude tycker det ska vara en bild på en manlig bröstvårta då den enda bilden som visas är en kvinnlig. Detta ändras och en ny bild läggs upp tillsammans med den föregående.
Anonym tycker att bilden på den manliga bröstvårtan ej är representativ för den generella mannen då det är en bild tagen på en man i en pride-parad. Yrkar på att bilden bör vara mer neutral, men använder det mest bara för att få bort den föregående bilden.
JasonHockeyDude känner sig upprörd över att det är en bild på en kvinnlig bröstvårta och vill att den ska tas bort. Scorpio95 tycker den ska vara kvar och ifrågasätter JasonHockeyDudes vilja att censurera den kvinnliga bröstvårtan vilket kommer ner till en diskussion om smak och tycke.
JPBarass anser att bilden på den nya bilden på den manliga bröstvårtan är för muskulös och anser att den borde ändras till en mer normal bild. Diverse folk påpekar även att den nya bilden bör inneha hår då det är vanligast.
Anonym2 tycker att man ska lägga upp mer bilder på kvinnliga bröstvårtor. Gärna som sitter på stora bröst. Och ta bort alla bilder på män.
Anonym3 Tycker att man ändra bilden på den manliga bröstvårtan till en bild på en överviktig man så att man visar så kallade "man-boobs".
Cuzandor Är upprörd över att en bild visar en bild på en 13årig pojkes bröst och anser att det är pedofili. Passar även på att dissa Anonym3s förslag för att "det är äckligt".
Puss_in_boots Tycker att man ska lägga upp en bild på en styv bröstvårta och en på en vanlig.
Anonym4 är upprörd över att män *har* bröstvårtor.
Samtliga inlägg kastas fram och tillbaks och anklagelser om rasism förekommer frekvent, inlägg som inte nämner något om något med hudfärg och ras blir mest utsatta för anklagelserna. Paralleller till Hitler dras.
Det här pågår hela tiden, i bakgrunden.
Också undrar man varför vi har så svårt att fungera tillsammans.
Nautilus
Pärlbåtssnäckan. Definitionen av awesome.
Man kan inte så mycket om Pärlbottsnäckan, den ploppar mest runt i vattnet och håller sig undan. Vi människor gillar inte riktigt såna djur-arter. Dom är tråkiga tycker vi. Det är lite svårt att pitcha den till forskarteam, eller för en uttråkad högstadieklass som vill ha coola klor och tänder på arten de ska studera.
"Men hur många hajar kan den döda då?"
- Öhm... den kan kanske döda en om den blir uppäten och skalet fastnar i magen på dem. Om hajen har otur då.
"Men den kan väl i alla fall åka i 200 knop eller något sånt?"
- Nja, även om den använder jetdrift så blir den nog omkörd av en sjögurka om sjögurkan verkligen vill.. Och dom ser ju inget eftersom dom bara kan åka bak och fram. Dessutom så ser de jättedåligt i vilket fall på grund av hur deras ögon är utformade så de kan inte bara blåsa på.
"Not really selling it to me... Okej, vad fan *kan* den då?"
Jo: Den har överlevt 5 Massutrotningar. En massutrotning är något som inträffar av olika anledningar och sållar bort olika arter. Och nu snackar vi 99.9% av samtliga arter. Har man inte koll på hur man styr sin evolution så har man oddsen mot sig. Men den här arten fick det liksom "rätt" för 500,000,000 år sedan då den först kikade fram på världen med sina visserligen uselt designade ögon.
Människor har funnits i 200,000 år. Faktum var att då den första fisken kravlade sig upp på land för att senare bli förfadern till dinosaurier och alla levande arter på land så är det möjligt den betraktades av en förundrad Pärlbåttsnäcka. Som såg precis likadan ut då som den gör nu.
Vi människor har ju lite sympati för arter i allmänhet och har utrotat en hel del djurarter under vår korta existens, sköldpaddor som även dom var ett bra exempel på en djurart som klarat sig länge och sett ut ungefär likadant som de alltid gjort före och efter massutrotningar som tyvärr fick slänga in handduken eftersom vi tyckte dom var lätta att fånga eller kanske bara såg bra ut på väggen.
Men Nautilusen kommer ploppa runt i vattnet och göra sin grej långt efter vi är borta. Vi tycker gärna vi är häftiga och planetens framtid men Nautilusen... den bidar sin tid och låter "ungdomarna" fjanta sig och förstöra världen i vanlig manér. Dom har varit med förr.
Avancerade hjärnor och sånt är saker man kan ordna då tiden är inne, då solen hotar att äta upp jorden och allt vatten börjar förångas. Då det är dags att dra på riktigt. Det är då Nautilusen kavlar upp armarna och visar alla andra arter how you do it.
Bussåkande
För några dagar sedan då jag åkte buss så hjälpte jag en tant att sätta fast sin rullator, hon hade problem att få fast den och då bussen började starta så fick jag fram och sa att hon kunde sätta sig medan jag ordnade det åt henne.
Hon var till åldern kommen och nästan hade problem med att hålla balansen då bussen stog stilla nämligen.
Hon blev jätteglad, hennes ögon sken upp och hon klappade mig utan att tveka på kinden (en kille på tjugosex år) innan hon gick och satte sig, det värmde och vände en i övrigt dålig dag till en bra.
Det är därför då jag läser insändare i Metro som känner sig kränkta över att pensionärer har företräde till sittplats medan dom faktiskt betalar lika mycket för att åka de med blir så besviken.
Jag tror det är en tendens som blir vanligare idag. Människor känner att de inte behöver ta ansvar för varandra, i alla fall inte människor man inte känner. Så länge man betalar skatt och går till jobbet så har man faktiskt gjort det man ska och då ska ingen komma här och kräva av en att man ska göra något extra för *dem* så som att till exempel hjälpa någon som ser vilsen ut som frågar en efter vägen till gatan X. Gud vad jobbigt hon frågade just mig... såg hon inte hur bråttom jag låtsades ha?
Och därför vill man införa regler. Regler som bekräftar att man faktiskt inte gör "fel" som inte erbjuder gamlingen sin sittplats. För om folk tycker man är dum så blir man ju kränkt och är man kränkt har ju någon annan varit dum mot en, och så vill vi inte ha det. Då blir det ju bara ännu jobbigare.
Jag tror i och för sig det är till själen små och rädda människor som fungerar så. Människor som inte vågar be om hjälp, för man vill vara självständig, inte visa svaghet. Och andra människor kan man aldrig riktigt räkna med för de är ju oftast så dumma och fattar ingenting. Jag är ju faktiskt vuxen nu, jag behöver inga föräldrar som säger vad som är rätt och fel... det är det vi har myndigheter och lagar till, eller snart i alla fall om jag får klaga lite till. Det är människor som kanske själva behöver att någon annan hjälper dem utan att kräva något tillbaks, och som gör det med ett leende... bara för att man tycker det känns bra att hjälpa andra.
Jag tycker det är fel vi hela tiden riktar in oss mot regler, rättigheter vi måste åberopa och lagar vi vill instifta för att stoppa andra människor från att vara jobbiga och inskränka oss. Vi har alla så mycket gott inom oss att vi nog om vi verkligen ville och visade vi ville människan vi pratade med väl skulle kunna ändra så mycket mer och snabbare bara vi faktiskt la manken till. Att vi människor möts som de fantastiska varelser vi faktiskt är och skapar vänskap och kärlek mellan varandra.
Men det kräver mod samt att det är jobbigt.
Så därför är det kanske bättre vi skriver arga insändare till Metro och hoppas, tills allt i hela världen blir exakt som vi vill.
Jag tänker i alla fall vara medmänniska.
Grannar
Jag tror jag kan vara en sån där som stör sig på grannar.
Dock inte helt obefogat enligt mig. Jag har haft en del grannar i mina dagar och de flesta som väsnats har jag inte brytt mig om.
Det som stör mig är dock oljud som blir en del av ens vardag.
Som min rumsgranne som nynnade undermedvetet.
En entonig nynning. Som sakta gick upp och ner i tonart.
"nnnnnnnNNNNNNNnnnnnNNnnNNNNNnnnnnn.........nnnNNNN".
Sånt kan jag störa mig på, då det blir norm snarare än undantag.
Det jag strävar med just nu är grannens hund som är ett neurotiskt vrak och skäller. När den är hungrig, när den har tråkigt, när någon är i lägenheten och när någon inte är i lägenheten. Jag tror till och med jag vid flera tillfällen hört den tugga i sig mat medans den skäller.
VOFF! VOFF VOFF VOFF
VOFF! VOFF VOFF VOFF
VOFF! VOFF VOFF VOFF
...........VOFF!
...........VOFF?
VOFF!
YYYYYYL!
YYL!
YYYL...
..........
..........
..........
VOFF!
VOFF....
VOFF....
VOFF....
VOFF....
VOFF....
VOFF....
Osv osv. Det känns som att den enda anledningen hunden är tyst är för att den inte vill få strupkatarr. Dock har den blivit duktig på att optimera sina pauser så att den kan skälla maximalt mycket.
Jag undrar varför inte ägaren bryr sig. Vid det här laget måste gardinerna likt stenen som slipats slät av vattnet plus tiden men istället med hundens ljudvågor blivit nedslitna till bara limmet som håller i dem.
Sover aldrig hunden? Har de flera som byter av varandra? Är det någon speciellt framtagen ras som bara kan andas genom att skälla?
Det är frågor jag aldrig kommer får reda på eftersom jag är för feg för att klaga.
Bilar
Såg den här filmen idag och tyckte den påminde om den där bilreklamen som går nu.
Men jag gillar den här mer.
Barnprogram
Jag zappade förbi barnkanalen idag och såg det här programmet: Häxan Surtant.
Tyckte bara namnet var så vansinnigt roligt att jag var tvungen att titta ett tag till. Häxan Surtant startade ett aktiebolag som hette Aktiebolaget Häxan Surtant vilket jag också tyckte var vansinnigt roligt.
Alla män är potentiella våldtäktsmän
En stor del av feminismen handlar om att se trender.
Vad tyckte man förut och vad tycker man nu?
Hade man olika regler för vad som var okej och inte okej utifrån kön?
Samt: åt vilket håll rör sig utvecklingen?
I filmen föregår dock två våldtäkter. Den första våldtäkten sker på en kvinna, varpå Black Ninja måste skapa rättvisa och banka ner skurken som utförde den. Allt löser sig och han hamnar till slut i finkan efter att The Black Ninja slagit honom gul och blå. Undertonen är väldigt seriös, mannen är en hemsk person och att The Black Ninja ger honom vad han förtjänar och därför är en hjälte. The Black Ninja är helt klart en människa som skipar rättvisa.
Våldtäkt nummer två sker på en man i samma fängelse. Mannen slängs i finkan, och i finkan befinner sig en man som måste väga 200 kilo som är klädd som en kvinna. Settingen utifrån hur dialogen är skriven samt musiken helt klart: Humor. Mannen säger "Bend over honey", när killen inte förstår vad han menar så klappar han till honom, drar ner gylfen och säger "I said bend over", sedan klipper man bort.
Några scener senare går The Black Ninja förbi cellen och det visar sig att killen nu har tjejkläderna på sig och ser väldigt bedrövad ut. Den stora mannen sitter bredvid honom med armen runt honom, röker en cigarett och har ett million-dollar-smile. Poängen är att killen blev påsatt av honom.
Tjejer som blir våldtagna är hemskt, men killar som blir våldtagna är roligt.
Detta är så klart under premissen Hollywood hjärndöd action på 80talet, det är inte så konstigt egentligen. Det här är ändå från tiden då det ansågs coolt att hjälten klappade damen i nöd på rumpan och sa "great ass babe". Jag troooor dock inte man skulle kunna göra ett liknande skämt idag.
Men det finns där ändå underliggande i många filmer och sit-coms idag. Mäns sexualitet är inte lika skör som kvinnors. Den är faktiskt snarare lite komisk och korkad.
Ateism
Något som jag alltid irriterar mig på är människor som är aggressiva ateister.
Det vill säga inte personer som står upp för vad de tror på och som är tillmötesgående och mottagande utan människor som vill vinna en argumentation för dom tycker det är "fel" att tro på något. Som ateist tycker jag detta ger mig dåligt rykte.
Vi i Sverige känner nog inte riktigt av detta men om man kikar på youtubeklipp och läser i diskussionsforum så kommer man ganska snabbt fram till att Ateister inte är speciellt populära. Det anses värre att inte tro på någon gud än att vara deist/agnostiker. Majoriteten av USA's befolkning skulle inte vilja se en ateistisk president oavsett om han vore det absolut bästa valet för dem.
Ateism är något som beskådas misstänksamt, och det är därför man måste få den rumsren. Man blandar dessutom in att Ateister automatiskt tror på evolution och ifrågasätter den tillbaks. I 90% av fallen så vet man inte ens grunden för hur evolution fungerar. Det blir bara snurrigt.
En av mina favoritateister Richard Dawkins är just nu på ett korståg, ett korståg jag tycker är bra då han ställer många personer som behövs ifrågasättas på stolskanten och diskuterar med.
Problemet är att många tar efter hans aningen hätska argumentation och applicerar den på människor som egentligen inte är problemet. Det är så onödigt. Jag tror religion i vissa fall är ett medel man kan nyttja för att få sin vilja igenom. Invadera länder i guds namn, gud sa åt mig si och så osv.
Men att Åsa, femtiotvå år som går i kyrkan ska ställas mot väggen av en artonåring som spenderat två månader med att läsa The God Delusion samt argumentationsfel på wikipedia är så ovärdigt. Det är inte hon som är problemet. Såvida hon nu inte vill det, men det är en annan fråga.
Det här är människor som är en del av problemet:
Man kan se bilder med "this is what atheists actually believe" och vice versa med religiösa människor på internet. Inget av det är skapat för att man vill ha en debatt, ett samtal med varandra. Det är till för att man vill skratta åt de andra. "Den andra gruppen, dom som har fel".
Man ser också så klart ofta en slutkläm med "Atheists Christians 1-0". Lite som att det är en fotbollsmatch man har, fast med människors tro. Och ateist-lägret är absolut inte bättre än de troende, även om man gärna ser sig själva som det.
Ateism är ingen tro på något. Precis som religiösa människor inte tror på alla andra gudar förutom den gud de tror på gör ateisterna, dock tar det hela en gud längre. Religiösa människor hävdar dock gärna att det är det. Och jag tror de har än poäng i vissa fall. Det finns människor som är ateister och människor som *tror* på ateismen, och det är de som ofta vill "prata ateism" för att vinna. Man har sin lilla uppsättning med men-förklara-det-här-då-frågor samt sitt lilla försvara-sig-mot-motargument-kit. Sen handlar det mest om vem som är den aggressivaste personen. Är man omgiven av en majoritet av ateister kommer man vinna då man kan skratta ut personen och snegla på de andra med en ojojoj-vad-han-är-borta-i-skallen-min. Och tvärt om så klart.
Det handlar inte om att utbyta information och speglingar.
Detta har gett ateister åtminstone i USA ett aningen pompöst rykte. Lite pretto så att säga. Så som man kan se i det här klippet. Klippet kan även ses som hets mot folkgrupp förresten, men har man sett Bill Hicks prata om kristna så har man nog vett att vara tyst.
Jag håller med Dane Cook, snubben han pratar med är ju helt klart en tönt och vill vara häftig. Han förtjänar att drivas med, men det är det här som ger ateister dåligt rykte. Dane Cook är ett geni så till vida att han vet att människor kommer känna igen den här situationen och skratta åt den via känna-igen-humor.
Jag gillar som sagt att diskutera ateism/deism/religion i stort. Problemet är att jag nog aldrig kommer få det. Det är för laddat och folk känner sig pressade. Man vill ju inte att det ska bli 1-0 till Ateismen. Och jag kan förstå dem.
The Beatles
Rolig premiss för en musikvideo.
Visst, det blir svårt att få på ett trumset på pinnen men jag tycker lite synd om Ringo ändå.
Paraplyet hjälper lite i alla fall.
KANELBULLENS DAG
Yeeeah bitches, idag är det kanel-mother-fucking-bullens dag.
Att leva i ett såpass sekulariserat land som vi gör kommer ju med ett pris. Kanelbullens dag är en del av det. "Vad är egentligen kanelbullens dag?", ingen vet. Men det har med kanelbullar att göra.
Det känns så bisarrt på något sätt. Så...poänglöst. Behöver vi verkligen kanelbullens dag? Det är ju inte som semlor på semmel-dagen. Man äter ju kanelbullar året om. Det känns så...tråkigt. En sån poänglös och ny fira-dag. Men visst, vilken högtid har egentligen en poäng.
Jag antar jag är lite besviken på att vi inte kunde komma med något bättre.
Vad sägs om att fira livet? Eller de vi bryr oss om, eller naturen? Jag hade gärna tagit en sån dag istället för kanelbullens dag.
Smoothies
Jag håller på att experimentera lite med smoothies just
Det är faktiskt rätt schysst. Jag gillar att göra smoothies, det är lite av ev blandning av då man var liten och insåg att man kunde BLANDA färgerna i vattenfärgsbehållaren och lite att man leker galen forskare.
Idag gjorde jag en smoothie som nästan bara innehöll växter med ett frätande enzym (ananas) samt kaktusfikon som har små osynliga taggar som knappt känns då man pysslar med dem men som känns förjävla mycket då man är färdig. Sen spolade jag vatten och grinade i en kvart eller så - men smoothien blev god! Det lilla jag hann smaka innan min tunga blev dubbelt så stor och jag inte kunde känna någon smak.
Sen har jag märkt man rätt lätt spårar ur också. "Det här ska bli en nyttig smoothie med mycket protein! I med mer Kesella" vilket resulterar i någon sorts gröt man får äta med sked istället.
Dom här är också rätt grymma
Då jag försökte sammanställa en matlista så insåg jag att jag nästan bara köpte frukt, mjölkprodukter och grönsaker.
Det innebär att om jag tar bort mitt kött till middagen så är jag i princip vegetarian.
Förra veckan åt jag två mål med kött i - och det var mest i brist på annat. Trehundra gram kött. Det äter vissa i en måltid.
Jag funderar på att satsa på det här. Jag tycker inte om att äta djur, jag gillar djur - och det är synd om dem. Man ska aldrig sätta för höga målsättningar (det kanske bara är en fas) men jag tror det här kan vara ett steg i rätt riktning mot hur jag vill leva. Ingen som tycker om djur kan egentligen försvara att äta kött... men det är svårt att inte göra det som det ser ut idag.
...men sen när har något man vill sträva mot varit lätt att genomföra?
Synd bara jag inte gillar falafel/tofu/quorn. Men man kanske kan lära sig gilla dem?
Jag föredrar nog hellre att göra det än att börja gilla surströmming då man sitter där på sommaren och alla påpekar hur tråkig man är som äter korv istället och att det faktiskt är "helt okej *host*" då man ätit det några gånger.
Datorer
Min dator bestämde sig för att paja igår,
är precis klar med alla installeringar nu 12 tim senare.
Det hade gått cirka 4 år sedan min senaste formatering eftersom jag delvis är lat och delvis tycker om de olika personligheterna som datorn får. Man lär sig vart man har varandra. "Nej sådär kan jag inte göra för då kraschar den, bäst jag gör såhär istället" osv.
Att ha en helt nyinstallerat Windows är lite som att ha en bebis, man måste lära upp den från början igen.
"Och det här programmet förstår du - det har man för att titta på bilder i, så associera att öppna mina mina bilder med det"
"Också vill jag att du inte ska ha sådär små ikoner för det är jobbigt, bra tack"
"Vad menar du med att du inte hittar ljudkortet? Det är ju för i helvete rakt framför dig - kolla här jag gör så att jag laddar ner filerna ÅT dig så är det bara att installera, för du hittar det ju ser jag i listan häääär, titta! Men titta då!"
.
Instinkter man får kämpa med när man börjat åka tunnelbana efter ett liv av bussåkande:
"Men vart sitter knappen? Hur ska chauffören veta att jag vill stanna
på den här stationen om jag inte plingar?"
En gång i tiden...
Var jag och mina kompisar 14 år gamla
och hade en en ettikettprinter
Vissa dagar
Känner man sig bara som en Slö Salkow som blivit bestulen på sin gurka när man kliver upp ur sängen och upptäcker att kaffet tagit slut.
Min egna bok
I princip bunden och klädd från scratch.
Rätt okej ändå va?
