Hur som hellst så har jag börjat läsa en bok som heter "Bananflugornas herre" av Fredrik Eklund som i korthet handlar om en kille som bor i Sverige och sedan flyttar till USA och blir bögporrfilmsstjärna. Den har hittils varit väldigt bra och jag måste säga att även om jag inte känner igen mig i längtan att åka utomlands för en porrfilmskarriär så känner jag absolut igen eskapismen som han känner. Anledningen till att tror jag känner igen mig är för att jag funderar på att flytta och studera på Uppsala universitet. Antingen det eller bo kvar i Sundvall och flytta in till stan från Lucksta. Frågan är bara vilket jag vill göra och vilket jag kommer göra.
En kompis till mig berättade om en av hans klasskompisar hade gjort just det jag planerar att göra nämligen att flytta till en annan stad och plugga ett naturbasår där och sedan flyttat hem igen. Något som slog mig då var att när jag tänkte på min kompis klasskompis så verkade det som en rolig grej att ha gjort och att det inte var så allvarligt mycket studielån som han måsta tagit innan han flyttade hem igen. När jag tänkte på mig själv görandes detsamma nämligen att flytta hem igen efter naturbasåret (worst case scenario) så kändes det mycket mer misslyckat.
Jag vet inte vad jag försöker komma fram till men jag tror att jag skulle vara rätt mycket mindre stressad inför mina framtida studier om jag kunde se på mig själv och min framtid som jag ser på andras.
Förhoppningsvis så kommer jag inte vara lika hårt bunden vid Lucksta som jag var förra året, men frågan är om jag efter sommarens bad/sol/lek inte kommer vara det precis lika mycket som jag var året innan.
Dagens händelse är iallafall att jag nu har det längsta håret jag någonsin haft (se bild).
Det var tänkt att jag skulle se glad ut på bilden som i att det vora något att fira men eftersom jag såg jävligt whicked ut då så tog jag ett vanligt sur-kort.
