Rikards Blogg

Selma tog en fågel för första idag. Det var en stor grej för henne.


Medan uppspelt hon hoppade runt den sedan länge döda kroppen av den så kände jag ändå lite av ett sting i hjärtat. Det var lite som examensprovet sen hon började gå ut för 4 veckor sedan, jag är fortfarande orolig om hon är borta mer än en timme även om hon nästan alltid håller sig max tjugofem meter från vårt hus.


Medan hon hoppade runt och var glad och stolt så kände jag ändå jag ville predika allvaret i det hela.
"Ja, nu har du fällt ditt första byte. Dock vill jag påpeka att allt liv är heligt och att vi ska värna om det. Du är till skillnad från mig ett rovdjur och du måste så klart få jaga men försök att alltid göra det på ett bra sätt så de inte lider i onödan" ville jag säga.


Men det är lite svårt att visa med kroppsspråk och läten som är det enda hon fattar så jag klappade henne istället vilket gjorde henne ännu gladare varpå hon tog upp fågeln mellan framtassarna och av misstag slängde den i huvudet på mig.


Herregud, hon var ju för skraj för att jaga flugor som var större än medelstora förra veckan.
Dom växer upp så snabbt.