Jag satt idag och funderade på kvinnodagen och varför jag aldrig riktigt firat den som den borde firas.
Det finns två kvinnodagar nämligen. Den internationella Kvinnodagen och bara Kvinnodagen. Kvinnodagen är Sveriges egna kvinnodag.
Problemet är bara vad folk gör med denna dag. Och vad Svenskarna gör med vår jämställdhet, för den har inte kommit av sig själv. Människor före oss har slagits mycket och hårt mot normerna för att vi ska uppnå den jämställdhet vi har idag. Jag tycker vi idag inte slåss tillräckligt mycket. Vi gnäller istället.
Kvinnor och män har det olika. Ungefär 99% av all media som läggs ner på ojämställdhet läggs på kvinnor. Kvinnor ses antingen som offer och som rebeller som slåss mot systemet för det gör bra headlines. Detta urvattnar enligt mig kampen mot jämställdhet. Mycket av kampen för jämställdhet fördummas och folk som ifrågasätter trycks ner. Det är inte PK att inte tycka som Gudrun Schyman eller kvinnortidningar.
Vi lever som sagt i vår lilla bubbla och har det under omständigheterna bra. För knappt hundra år sedan skulle du som läser detta inte haft rösträtt. Män och kvinnor innan dig har gjort att du nu har det. Precis som afroamerikaner gjorde så slogs vi och var jobbiga tills det skedde en förändring.
Idag är Sverige jämställdhetskamp att Gudrun Schyman gör en "aftonbladet-chock". Petra Mede säger kanske något snärtigt om att killar är horigare än tjejer snabbt följt av ett "blir du provocerad nu? va? va?". Detta är enligt mig ett spel för galleriorna. Folk blir upprörda och börjar återigen navelskåda och gå in på detaljer i hur och varför något som är så smärtsamt uppenbart rätt egentligen är rätt. Ingen människa med något mellan öronen kan resonera för att kvinnor som ligger runt är horigare än män.
När jag läste den här artikeln så blev jag tämligen sänkt.
Den internationella kvinnodagen är en dag som enligt mig ska spenderas med att vi debatterar varför omskärningar av kvinnor sker i vissa länder, varför man kan sälja kvinnor i andra, trafficking, kvinnans över jordens extremt mycket mer underordnade läge som du och jag måste hjälpa till med att ordna för du och jag är människor och landsgränser finns bara i vår fantasi.
Att vi i Sverige lägger fokus på att kvinnor fortfarande har det sämre än män i Sverige är pinsamt. Det finns vettiga sammanträden men de tas sällan upp i media. Gudrun Schyman står ju faktiskt och bränner upp en massa pengar där borta och han som pratar om tvångsomskärning verkar så mossig och tråkig, det där blir aldrig någon bra headline.
Här är ett gäng med utdrag från hur folk firar internationella kvinnodagen. Det är så klart från kvinnor, det är medialt logiskt men för mig en smula bizarrt ändå. Javisstja, dom är kändisar också så deras åsikt är mer värd än din. Det här är kvinnor som tycker sig ha mandat att säga detta då de är just kvinnor och enligt dem mycket förtryckta. Ingen av dem pratar om kvinnor någon annanstans, eller kanske hur de gör för att hjälpa dem. I länderna där det är som sämst. Att säga att man firar internationella kvinnodagen är egentligen ett tecken på att man missuppfattat hela grejen i sig. Det är lite som att fira black history-month som är en månad där man diskuterar och minns apartheid.
Josefin Crafoord:
Det låter omodernt att ha speciella dagar och mässor bara för kvinnor.
Ska vi ha EN dag om året och männen 364?
Hur firar du?: Jag ska gå på bio!
Caroline af Ugglas
Jag tycker inte att det räcker med en. Varför ska vi nöja oss med det? Ska männen ha resterande dagar?
Det gäller att ta för sig
Hur firar du?: På söndag är jag hemma. Det är min familjedag och min hästdag. Då ska jag rida och leka med barnen!
Camilla Thulin
Det är bra att den finns, för vi är j-t dåliga på det här med kvinnors rätt i Sverige.
Hur firar du?: På söndag tar jag det lugnt efter att pjäsen Maskeradguden, som jag arbetat med,
Karin Eder-Ekman
Hur firar du?: Jag är i Köpenhamn och köper snygga skor.
Det här är enligt mig för jävligt. Samtliga kvinnor tycker att samhället behandlar kvinnan dåligt men gör ändå inte något för att demonstrera sin ilska. Man skickar iväg en arg gliring istället, en trött suck. Man drar sig undan konfrontationer men skriver ändå paradoxalt ilsket på sin blogg om det. Jag ser här ironin då jag själv bloggar men jag vill även påpeka jag varit nära att få spö många gånger på sena fester över just bland annat frågan om kvinnor är horor medan killar inte är det då jag stått på mig och faktiskt sagt vad jag tyckt. Javisstja, och huruvida bögar bör skjutas på öppen gata eller inte.
Det är lite som tanterna då jag blev inkvoterad inom äldrevården som man som suckade och ojade sig över att männen förtryckte dem mer nu medan de ändå var för kvotering inom andra yrken men då av kvinnor. Jag undrar om de någonsin konfronterar sina män där hemma om de tycker något är ojämnställt, jag tror inte det. Men jag tror de pratar om det med sina vänner. "Suck, du vet karlar..."
Det finns många bättre exempel i artikeln på kvinnor som spenderar dagen (inte firar) genom att diskutera både med sin familj och i det offentliga rummet.
Sånt är bra. Såna människor tycker jag om. Såna människor ser jag upp till. Människor som lägger ner energi på något som de tror på, människor med en vision och inte bara ett missnöje.
Men det är inte såna människor som syns. Jag tror inte det är såna människor som säger "...för dom har alla andra dagar" för de förstår att ett patriarkat är något invecklat och egentligen inte gynnar någon utom de män och kvinnor som sitter i toppen.
Bara för att man gnäller betyder det inte att man har rätt även om man statistiskt sätt befinner sig i underläge och är under-dogen. Människor som inte förstår detta faktum tror jag belönas med en enkel världssyn på benkostnaden av en objektiv sådan.
Summa summarum: Gudrun Schyman och Linda skugge snodde din och min tids frihetskamp.